Erik Madsen/DK
Roskilde-bloggen # 3216: Vem är fotografen?
Roskilde, den 4. december 2025.
Bildtexterna finns under bilderna.
Det här är fotot som Netflix-dokumentären "The Stringer" handlar om och som jag skrev om i min blogg:
Roskilde-bloggen # 3212: Filmrecension och förnyat medlemskap på FS. - Fotosidan
*
Den andra bilden som jag anspelade på i mitt PS i blogginlägget var den här.
Texten här skrevs 2017. Bilden visades första gången den 23 september 1936 i den franska tidskriften VU. Först ansågs den vara för perfekt och iscensatt. Senare identifierades den spanske frihetskämpen av någon familj.
Det var dock inte det enda som väckte tvivel. Vem var fotografen ?
Vissa trodde att det var Capas flickvän, Gerda Taro, som hade tagit den. Hon var den första fotojournalisten som någonsin dödats i fälten. Och hon var här bredvid Capa i skyttegravarna. Hon dog 1937.
Capa förnekade senare den hypotesen och sa att han höll upp kameran från skyttegraven och utan att titta in i sökaren – ren tur.
Enligt icke namngivna experter finns det egenskaper hos fotografiet som tyder på att det inte togs med Capas Leica, utan med en Rolleiflex, som Taro använde.
Jag frågar: Kan Capa ha lånat Taros kamera, vilket han förmodligen gjorde då och då? Jag har inte sett eller hört talas om att Capa påstått sig ha använt sin egen Leica.
På gensyn.





Om han sen verkligen inte tittade i sökaren utan trycket av "blint", verkar det lite VÄL mycket tur på en gång; här handlade det ju om timing på mindre än en sekund...
Man hittade väl en väska med negativ från det här parets arbete för något år sen, kan det inte finnas ledtrådar där?
Fotojournalisterna skickade sina filmrullar hem till sina redaktioner, där så kallade "kopiister" framkallade och tryckte sina bilder. De fick film från många olika fotografer, och därför kunde det mycket väl råda tvivel om vilka som tillhörde vems. Fotograferna fick betalt för dem och hade inte längre äganderätten till dem. Jag tror att detta var den främsta anledningen till att Henri Cartier-Bresson, Robert Capa, George Rodger och David Seymour startade, över en festlig flaska champagne, det viktigaste konstnärskooperativet någonsin: fotoagenturen Magnum Photos år 1947.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Nu vet jag inte vilket krig du menar? Detta var under spanska inbördeskriget. Jag vet inte om Capa också hade en Contax.
Jag har inte fotograferat hela textsidan, men det är inte jag som påstår mig ha det.
Jag frågade "Copiloten": Vilken kamera använde Robert Capa under spanska inbördeskriget?
Ett långt svar kom, men det korta var detta:
"Robert Capa använde främst en Leica-kamera under spanska inbördeskriget (1936–1939). Det var en liten, handhållen 35mm-kamera, vilket gjorde det möjligt för honom att arbeta snabbt och nära striderna, i motsats till de stora och tunga kamerorna som annars var vanliga på den tiden."
______________________________________________________
Jag frågade igen vilken kamera han använde under VW2 och jag fick detta svar – också det korta svaret:
"Robert Capa använde främst Contax II-kameror under D-dagen (landstigningen i Normandie, 6 juni 1944). Han hade flera Contax-kameror med sig, laddade med 35 mm-film, när han gick i land med de amerikanska trupperna på Omaha Beach."
_____________________________________________________
Så kanske det var så det var ?
Med mange venlige hilsener fra Erik.
Se mitt svar till N Thomas.
Med vänliga hälsningar från Erik.
Jag är ingen expert, men jag tror att Contax kom ut 1936-37.
Jag tror inte att det råder någon tvekan om att bilden togs med en Rolleiflex, men om det var Capa eller hans flickvän Gerda Taro som tog den, och det får vi nog aldrig veta, eftersom de båda är döda. Jag har inte sett om Capa har sagt något annat än att han påstod att han tog den, men inte med vilken kamera?
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Du har rätt. Jag tror dock att kameran som användes är en Rolleiflex. Men frågan om vem som tog bilden får förbli obesvarad. Om det inte finns överlevande fotografer som var med Capa och Taro i skyttegravarn och som kan minnas eller såg situationen.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
En annan intressant fråga är om bilden på den döende soldaten är arrangerad eller inte. Det var väldigt vanligt under spanska inbördeskriget att arrangera bilder. I boken "The camera at war" finns många exempel på detta. Det finns faktiskt två bilder på olika döende soldater på samma plats vid samma tillfälle. Sannolikheten för att lyckas med något sådant ligger väl nära noll, vilket övertygade mig om att bilden är arrangerad.
Anders Sejdeborn på Moderskeppet har skrivit två artiklar om saken, som sammanfattar vad man i dag vet.
https://moderskeppet.se/live/klassiska-fotobluffar-capas-fallande-soldat/
https://moderskeppet.se/live/i-robert-capas-fotspar/
Trots detta så var Robert Capa en fantastisk fotograf och humanist som skildrade krig och lidande med medkänsla.
Jag ska titta på dina länkar till "Moderskeppet" senare.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Många vänliga hälsningar, Bjarne
Du har nog rätt. I min bok, som det står på omslaget – finns det 100 fotografier som på ett eller annat sätt förändrade människors syn på de situationer som fotograferades. Precis som det också finns fotografier som dokumenterade uppfinningar och utvecklingar inom en mängd olika områden.
Med många vänliga hälsningar från Erik.