Erik Madsen/DK
Danske Bloggen # 2006 / Vad kommer att bli av alla våra foton?
Roskilde, den 28. december 2020.
^
Björn har skrivit ett mycket omtänksamt blogginlägg om den frågan:
https://www.fotosidan.se/blogs/khaladsphotoblog/det-jag-inte-spar-i-fotobocker.htm
Men som jag också skriver till honom:
Du går in i ett mycket ömt område här. Jag tror att det är många av oss som har samma problem och samma överväganden. Vi har både pappersfoton i massor av album, diasbilder i massor av lådar och nu också digitala foton på CD-ROM-skivor, USB-nycklar, interna och externa hårddiskar. Och som du också skriver har våra familjer också tusentals bilder själva. Vad du gör är att bevara bilder från en tidsperiod där de åtminstone inte har bilder från och det är viktigt - särskilt med den bildskatt som du har. Jag "orker" det inte för min egen del.
Som du kanske vet är jag i färd med att skriva till dem lite istället.
Jag har valt ett sätt som inte blir en bok. Det är lite som när jag skrev fristil i skolan. Delad i kapitel om olika perioder i mitt liv. "Barndommen" - "Ungdommen" - "Lärlingtiden" - "Arbetsplatserna" - "Familjen" etc. En annan del kommer att vara några sidor med anekdoter och situationer som uppstod och ägde rum under vägen. Äntligen några sidor med några foton, som jag tyvärr inte har så många av från min barndom.
Hittills har jag kommit till "arbetsplatserna", av vilka det har funnits 5 stycken och de första 3 är beskrivad. Jag sparar de enskilda kapitlen som PDF-filer som jag skickar till mina barn och barnbarn samt till min bror.
Bildtexterne är under bilderne.
Min svenska tante, mamma, pappa, min lillebror och jag själv. Fotograferad av min farbror, som flyttade till Göteborg efter kriget och gifte sig
Jag 7 år och hade precis lärt mig att gå igen! (Jag var tvungen att prova det igen när jag var 11 år).
Jag 12 år - passfoto - Jag blev inbjuden till Österrike för en hel månad på rekreation.
Mvh. Erik M.
Vad jag kommer att lämna efter mig det är nog ett antal hundra tusen bilder. Det mest skrymmande är en 60 album med pappersbilder ute i förrådet. Sedan har jag nog ett 50tal tavlor, 20 fotoböcker tills nu och börjar väl närma mig en hundra tusen redigerade filer :).
Men jag tror nog att jag ska ta omvandla bloggarna till någon typ av årsbok, så om det är något som sparas så kanske det är fotoböckerna
Jag kan förstå att du måste ha ett något större jobb än vad jag skulle ha, om jag skulle säkra mina bilder för eftertiden och eventuella problemer med att se dem. Fotoböcker är förmodligen det mest framtidssäkra sättet.
Mina "minnen" som PDF-filer, så kan de intresserade själv skriva ut dem :-)
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Sten
Det är bara synd att jag inte har så många.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Fint med bilderna ovan, värdefulla.
- hakw
Jag tror att det blir mer och mer ett tema för många av oss.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Det har legat och väntat i mitt bakhuved under en tid. Det var först när min bror hade skrivit en liten bok om sin egen tid att jag satte mig ner och funderade lite. När jag kom igång gick det lättare än jag hade tänkt.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Mvh/Gunte..
Jag känner likadant. Till att börja med lagrade jag först i min digitala tid alla på CD + -skivor, sedan på CDR-skivor och sedan på USB-nycklar, på externa hårddiskar och så vidare.
Jag har också gått igenom exakt samma sak med Super8-filmer och videoformat. Nu måste det vara tillräckligt.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Jag har också sparat de digitala bilderna på externa HDers, men problemet och frågan är: Kan filerna öppnas och läsas om 10-20-30 etc. år?
Jag känner den super HDern väl.
Med många vänliga hälsningar från Erik.